tjatmonstret

Denna påskaftonseftermiddag har jag premiärsprungit ute för i år. Det var otroligt skönt.
Jag bestämde mig för att snöra på mig mina vita/lila asics-skor i det fina vårvädret o greppa min gröna I-pod o bege mig ut. Det gick bättre än förväntat då jag orkade runt min runda med bravur. Min runda runt Nykyrka (som förövrigt inte är typ två steg utan lite längre) på 7 km sprang jag mig igenom med pigga ben o piggt psyke. O jag kände att jag skulle orkat mer om rundan varit längre, men 7 km räckte för idag... Även "Nykyrkabacken" gick tokbra. Jag har nog alla mina backintervaller o fartintervaller jag har harvat med hela vintern att tacka för att det gick så lätt.

Efteråt när jag skulle stretcha lite o min knallrosa funktionströja var lite småfuktig funderade jag på vad tjusningen med träning är o kom fram till så mycket. Det är fruktansvärt roligt o känslan av att vara stark, bra o bättre är oöverträfflig o tävlingsmänniskan i mig tokgillar att vara bättre än någon annan. Känslan över att känna o se lårmusklerna arbeta o va starka i en brant uppförsbacke är en kick som räcker länge. Att känna crawlen sitta som en smäck o vara stark att orka ta i ordentligt är energigivande. Att se ryggmusklerna spela under huden är en bekräftelse.
Det är helt enkelt underbart.

Jag må vara sinnessjuk etc.etc. men de struntar jag i, jag har ju i alla fall roligt under tiden:)
Jag är jag o jag tänker inte ändra mig, så de så...





An' I don't really care
If ya think I'm strange
I ain't gonna change
An' I'm never gonna care 'Bout my bad reputation♣