2009-07-27 "nothing is what it´s used to be"

Cos no one ever sees the tears
When you're crying in the rain

Jag kan känna mig bekväm i Dina ögon, när Du ler

En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?

men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem
där är himlen lite närmre för mig
där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt
dit kan jag gå och sakna dig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0